torsdag 28 mars 2013

Cypern - äntligen! (Skrivet av skribenten Flexus)



För så här borde det sett ut för länge sedan. Lösningen som nu sjösätts är enligt min mening nära nog exakt hur hela den här finanskrisen borde hanterats från dag ett. Detta har dock skett under galgen och inte som ett självklart första förslag, det borde det varit.

I klartext: obligationsinnehavare, aktieägare, spekulanter, insättare och långivare tar den som risk som är en förutsättning för kapitalism att fungera. Detaljer kan alltid diskuteras, men principen är helt korrekt och inte bara önskvärd utan absolut nödvändig. Det är bara så en kultur skapas på lång sikt där risk är ett naturligt inslag som fungerar som en välkalibrerad katalysator för allokering av kapital. 

Den moral hazard hela denna globala bail out-soppa lett fram till är något av det mest skadliga vi sett inom det finansiella systemet i modern tid. Problemet är inte att vi haft för mycket kapitalism, utan för lite. Det är så här det är tänkt att fungera och hur det faktiskt också fungerar på många delmarknader – den finansiella sektorn unikt undantagen.

Förhoppningsvis läser man i framtida historieböcker om finanskrisen i början av 2000-talet som ett avskräckande exempel. Här finns ett facit på hur vare sig den finansiella sektorn eller den politiska kan tillåtas agera. 

Man kan bara se till det mikrokosmos aktiemarknaden är, för att ta ett näraliggande exempel. Det är smällarna man lär sig mest av, skulle den risken/möjligheten inte existera skulle galenskaperna med hur riskkapital allokeras garanterat se mycket annorlunda, och värre, ut. Ingen kan ha svårt att inse det. Det är bara med de insikterna kring detta, de här misstagen kan undvikas i framtiden.

Vad som nu är solklart är också att ”too-big-to-fail” blivit ett avgörande bekymmer för hela världsekonomin. I Cypern omfattar banksystemet i runda tal sju-åtta gånger landets BNP. Och därmed förstås lätt att man som land inte kan ta smällen när riskerna i denna gigantiska koloss skenar över breddarna, så som nu skett.

Den finansiella sektorn har inte, vill inte, kan inte och kommer inte att lära sig hantera risk på det sätt kapitalismen föreskriver, nämligen att gör de bort sig är det belly up som är den sista - och självklara - lösningen, inte bail out. Ivrigt påhejade som de varit av regeringarna genom de massiva bail-outs vi sett och ser alltjämt. 

Det är styckning av dem, på ett eller annat sätt som måste till i framtiden. Nya ”bubblor” kan redan skönjas och inget har hittills hindrat detta, trots vad som hände 2008. För mindre insättare i banksystemet måste ett försäkringssytem skapas, istället för de statliga insättningsgarantier som nu gäller – ja, eller gör de det? 

Hursom, att tillåta att politisk klåfingrighet förstör kapitalismens basala funktionssätt måste man reagera mot. Alternativet är att alla – och i synnerhet framtida generationer – drabbas ännu värre. Det är det enda sättet att få dem att agera, eller kanske rättare, att avstå från att agera - korrekt redan från början.

- Ovanstående är ett gästinlägg från skribenten Flexus -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar