lördag 24 november 2012

Lite om hur jag tänkt och tänker angående strategi

Jag påminner om att denna bloggen av idag, till mångt och mycket är mitt eget verktyg för att samla ihop intressant material att läsa på smidigast möjliga sätt. Man kan se den som min egen dagstidning skräddarsydd med den fantastiska teknik som numera finns för det.

I "civila" livet jobbar jag med utrustning för vattenrening av och till
En blogg kan ställas in som öppen eller stängd för externa personer och jag håller den som öppen därför att den även fyller en social funktion och för att jag tycker jag kan bjuda på det och det är också därför att det liksom chattsidor är skoj att ha ett visst utbyte av åsikter samt skriva av sig ibland. Men ta bloggen för vad den är, en för er tämligen okänd person som skriver om lite ditt och datt som ibland är börsrelaterat. Jag är inte och vill inte vara en rådgivare utan har fokus på att tjäna hyggligt med pengar på börsen till mig och min familj. Ni bör alltså förstå att jag inte är er personlige rådgivare även om jag försöker svara vänligt och efter bästa förmåga på frågor därför att det är trevligt med visst utbyte som sagt.

Jag har placerat på börsen i över 30 år och Kanada ersatte Stockholms/Rysslandsintresset runt 2005 och denna bloggen drog igång 2009.

Dvs jag tycker jag är en rätt erfaren investerare som över åren avsevärt överträffat alla former av index (men då till priset av högre volatilitet i min portfölj vilken jag absolut vill minska).

Nyligen träffade jag en vice kontorschef på en svensk bank och han påpekade att det är ganska få som blir framgångsrika på aktiehandel men att de som blir det oftast har en mycket konsekvent strategi som dom följer.

Jag funderade lite på det i efterhand och hur det stämmer på mig. Om det är så att jag har en konsekvent strategi så är det isåfall att hela tiden försöka vara ytterst självkritisk och ifrågasätta/fundera över mitt agerande samt söka nya vägar så fort jag förlorat pengar. Jag ältar det noga och funderar över varför det gick fel och hur jag kan undvika det i framtiden.

Rent konkret har det inneburit att jag förvisso stannat kvar inom mining (skomakare förbliv vid din läst etc) men att jag över tiden bland annat gjort följande genomtänkta förändringar senaste åren (vilka i sin tur säkerligen kan ändras i framtiden...)
- Jag lämnade basmetallsektorn för länge sedan och gjorde det i tid, jag lämnade också uransektorn men gjorde det inte i tid.
- I dagsläget har jag en rejäl oro för världskonjunkturen vilket jag beskrivit här och kanske då speciellt Kina som är så avgörande för råvaror. Det gör att jag undviker insatsråvaror (till skillnad från precious metals) och då speciellt de råvaror där Kina har en oproportionerligt stor andel av världskonsumtionen (exempelvis ur huvudet så ligger man på 30-50% av basmetaller men bara 7-10% på olja).

- Jag var också tidig i att undvika belåning på råvarumarknaderna som en logisk slutsats av att svängningarna är så täta och kraftiga att belåning riskerar slå ut ens kapital vilket gör att när det väl vänder upp efter en nedgång så har man tvingats (av Mr Margin) att sälja av och kan inte delta med full kraft i uppstället. Då volatiliteten har förstärkts ytterligare har jag mkt aktivt försökt ta det tänkandet ytterligare ett snäpp upp till att jobba mentalt med förmågan att ligga likvid när jag sålt och det fortsätter gå uppåt. Speciellt denna punkten har jag sett folk i min omgivning som sagt att dom insett fördelarna med tänket men inte agerat i enlighet med det och inte heller agerat i enlighet med vad dom påstått för andra att dom gjort... Det visar mest för mig att det är ytterst svårt att undvika att använda belåning om du har tillgång till det på kontot och därav min uppmaning att ta bort tillståndet vilket ofta ger ledtid på en vecka eller så för att starta upp det igen (betänketid...).

- En andra absolut avgörande slutsats som jag känner skiljer min strategi från människor jag haft eller har kontakt med är att jag (återigen efter ältande i huvudet om vad som i vissa fall gått fel för mig och vad jag kan göra för att undvika det i framtiden...) är den gamla klyschan att inte "gifta sig med aktier". De flesta andra bloggar som skriver som jag gör jobbar som jag gjorde tidigare men nu jobbar hårt för att ändra... nämligen enligt metoden att adoptera ett eller flera bolag och sen köra med det bolaget år ut och år in där det krävs oerhört mycket för att man ska ge upp "sitt bolag". Ofta äger man då också så mycket aktier själv i det att en inneboende konflikt uppstår när det gäller objektivt skrivande vilket också orsakas av prestigeskäl och lojalitet mot management.

- Så giftemål/adoption av bolag är alltså något som jag aktivt försöker undvika och det hänger intimt samman med hur jag ser på marknaderna och bolagens omgivning i dagens mikro & makromiljö. Det är turbulent på alla fronter, skatter, penningpolitik, konjunktur, civilt i samhällena osv. Det i sig gör att jag valt att bli mycket mer kortsiktig och att jag ständigt är beredd att kasta ut bolag/länder och ersätta med andra bolag/länder eller åtminstone vikta om hur tung jag är. Den typ av tänk gäller även omviktningar mellan typer av bolag och då menar jag typ producerande stora, små och icke producerande etc snarare än branscher (där jag mer stabilt ser trenden som för PM).

- Ovanstående är alltså orsaken till att ni ser mig ofta skriva att jag är mer av en trejder idag än tidigare. Tänk till själva... hur många gånger har ni inte sett ert favoritbolag åka jojjo upp och ner.. Fundera vad det är som gör att ni inte nyttjat det? För mig är det en oerhört svårhanterlig och aningen irrationell känsla av "rädslan att tåget tillslut ska gå och jag som var med tidigt i bolaget skulle orättvist nog inte vara med". Det ligger trots allt något i det förstås. Jag själv ägde jättemycket Semafo och Ventana men klev helt av och missade ytterligare uppgångar på 5-10 ggr pengarna men återigen, jag försöker dra logiska slutsatser och logiken säger mig att hur många ggr ska man behöva se att kursen i favoritbolagen går upp 30% för att sen backa 25% innan man börjar inse att det borde gå att tjäna rätt hyggliga pengar på de svängningarna också? På köpet så sänker man också risken i portföljen avsevärt. Jag har tjänat mycket gott på dessa svängningar och hoppas jag kommer fortsätta göra det. Men i viss mån innebär det risk att jag en dag missar tåget igen i något bolag. I viss mån kan man dock hantera det genom att behålla en minimiviktning (så länge man tror på bolaget förstås).

Extrem illustration av ränta på ränta: vetekorn på schackbräde
Här vill jag också peta in en av mina absoluta favoritregler som jag haft ständigt nära i huvudet genom hela min "börskarriär" nämligen ränta på ränta exempel. Ta en någorlunda avancerad miniräknare och titta på vad som händer om du kan klara 20% avkastning (kanske då efter skatt och inflation) i 10 år. Svaret är alltså att 100 tkr blivit 620 tkr och fundera sen över hur snabbt (förutsatt att du är över 30...) de senaste 10 åren gått. Allt detta förutsätter förstås att du inte belånat dig under tron att på 10 år kommer du aldrig åka på en stjärnsmäll utan istället nå 30% per år... (en klassiker för mig är när en tidigare samarbetspartner motiverade sin belåning med att han hade mer bråttom att tjäna pengar än jag som redan tjänat bra.. vilket är värt att nämna för jag misstänker att han inte är ensam i att  "ha bråttom" snarare än att ha 10-20 års perspektiv.. kör 15 års beräkning på de 20% och du har mer än 15 dubblat kapitalet...).

Detta illustrerar också varför jag är ute efter att sänka volatiliteten i min portfölj och försöker tvinga mig att acceptera risken att ett och annat tåg skenar utan mig... 20% per år realt är nämligen långt mer än vad jag behöver som långsiktigt tänkande människa och kvar är då att försöka fixa det till lägsta möjliga risk vilket i min nuvarande strategi inkluderar regler ni sett mig skriva mkt om såsom att snitta ner, sälja mina dyraste på studsar upp även om jag tror på bolaget, att ha mentala styrkan att ligga likvid osv osv.

För mig och många andra misstänker jag så är Aurcana idag ett utmärkt exempel på hela diskussionen ovan.

Jo just det... ibland startar man en blogg med ett mål och så svävar det ut... vad jag också ville få med är att medan jag tycker Eric Sprott är ointressant att lyssna på så tycker jag hans kollega ofta har mycket intressanta åsikter om just strategi på börsen så här är länk till Rick Rule intervju.

Kan i det sammanhanget nämna att många i min omgivning inte verkar uppskatta Zeal artiklar lika mycket som jag gör. Värt därför att nämna att det är just hur strategi "ältande/tänkande" som jag uppskattar deras skrivande mest. Dvs jag tycker deras månadsbrev är prisvärt/läsvärt men inte veckobreven. Vilka bolag dom håller på med har jag aldrig brytt mig om så mkt.

7 kommentarer:

  1. Vad man kan fundera över i sammanhanget är hur Buffet kunnat lyckas så fenomenalt med sin köp och behåll strategi. Han anser ju tom att det är vansinne att sälja ett företag pga ett eller flera dåliga kvartalsresultat.
    Tore

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja jag ska inte riskera att försöka likställa mig med världens mest framgångsrika investerare men en av mina poänger ovan är att min åsikt är att olika tidpunkter kräver olika taktik och att man kan anpassa sig till nya verkligheter snarare än att tro att en taktik alltid kommer fungera.

      Dvs det har funnits perioder då jag gärna legat lång men att vi nu är i en av de perioder då jag tycker det är tämligen grundligt bevisat att marknaderna ÄVEN UTAN nya fakta från bolagen svänger rejält och dessutom gång på gång. Jag pratar dessutom inte om att sälja ut allt utan att trejda med upp till kanske hälften av innehavet i bolag som jag tycker bra om --- och därmed "göra mig till vinnare både om det kommer en rekyl och om det fortsätter upp" om du förstår vad jag menar.

      När det sen gäller bolag som får problem ett kvartal eller två så är det ju en av de sakerna jag tvärtom brukar ha problem med att låta bli att ge mig på (dvs att jag gillar försöka fånga fallande knivar) men en grundförutsättning för att jag ska göra det är (återigen) för tillfället i den verklighet vi idag lever i... att jag har förtroende för bolagets balansräkning.

      Jag gissar att Buffet också tittar väldigt mycket på balansräkningarna.

      Radera
  2. Underbart inlägg med mycket läsvärt! Uppskattas av en 20åring.

    David

    SvaraRadera
  3. Vart att tillagga angaende Buffet ar det faktum att aven om han koper innehav pa valdigt lang sikt tradar avan han i de flesta av sina positioner och anvander sig aven av en stor andel derivat. Denna del av hans affarsmodell diskuteras av nagon obegriplig anledning ytterst lite.
    Det finns personer som havdar att en ytterst stor del av hans framgang baseras pa hans smatt ovortraffade kunskaper inom portfoljoptimering, undertecknad inkluderad.

    Tack for ett, som vanligt, bra inlagg

    Peder

    SvaraRadera
  4. Buffets långsiktiga innehav är något helt annat än mining/råvarubolag. Det är bolag med ofta låg kapitalintensivitet, och hög ROI med starka märken som gärna säljer i vått och torrt. Min lärdom från denna tid med gruvaktier är att det är idioti att ligga helt lång utan swingtrejding i små och medelstora gruvbolag. Det finns så många fallgropar här även för välskötta bolag, eller så riskerar de att sänkas i tider som dessa för att marknaden inte gillar gruvsektorn just nu (trots höga metallpriser). Jag är något förundrad över exempelvis OB som vågar köra nästan hela portföljen i gruvbolag, men om man är såpass kunnig och rutinerad så kan det gå bra. Men det är alltså enligt mig verkligen inget för nybörjare, och en bransch där man mer än i någon annan absolut inte får "gifta sig" med en aktie.
    /Sebbe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sebbe,
      Jag kan bara instämma. För mig är det utan tvekan så att jag gradvis sen 2006 tagit steg efter steg på flera sätt mot att nå lägre risk och lägre volatilitet i portföljen men det har motverkats av allt tuffare miljö.

      Dvs jag försöker dra mitt strå till stacken för att folk ska ta det försiktigt och inse att i dagens tuffa miljö på börserna och generellt höga skuldsättning så är amortering inget dumt sparalternativ.

      Jag tjänade min första miljon genom arbete (kombinerat med absurt hög sparandel av lönen) och placeringar när jag var kanske 22 år. Jag förlorade den och lite till pga belåning när Saddam gick in i Kuwait. Det var på Stockholmsbörsen i relativt stabila bolag. Att jag inte gick i personlig konkurs eller liknande utan istället repade mig var en kombination av att jag hade lånet på pappas hus, jobbade hårt med god inkomst och att ett bolag som hette Inter Innovation (sedelräknare) köptes upp till god premie.

      Sedan ett bra tag är därför huvudsättet för mig att begränsa risk att ha en kliniskt belåningsfri privatekonomi. Just pga att hantera de enorma riskerna som du korrekt tillskriver "våra marknader". Fram till för tre år sedan så kombinerade jag också placerande med god löneinkomst vilket också dämpade familjens sårbarhet. När jag slutade med det så ersatte jag det med att inte bara vara skuldfri utan även ha ett års utgifter för familjen avsatt på separata konton.

      Sen ett par veckor jobbar jag igen med vattenrening, främst för att det väldigt trevligt att ha arbetskamrater (dvs ni som drömmer om att bli placerare på heltid kommer nog snabbt finna att det precis som att vara t.ex säljare med hemmakontor har både för och nackdelar).

      Så Sebbe, jag har gått på gott om smällar, den värsta med Saddam, näst värsta med kraschen 2008 och det har präglat mycket av hur jag agerar. En blogg som den ovan handlar ju både om hur jag tycker man med en genomtänkt riskhantering kan tjäna bra men också lite av just oron att jag misstänker att många såväl lockas av belåning som att köpa vid fel tillfället och definitivt inte klara av när sälja när det ser som ljusast ut.

      Jag är allt annat än perfekt själv, trots många år av erfarenhet. Läste igenom blogginlägget igen tidigare och tänkte... det där har du allt en bit kvar själv på innan vi har perfektion...

      För den som är ny på marknaderna så kanske övningskörning med fiktiva pengar/affärer inte är en så dum idé för att träna på att både lära sig bolag och att mentalt skaffa sig styrkan att främst sälja när det ser som ljusast ut (och det tuffa i att acceptera känslorna när man ser det fortsätta gå upp). Om man nu väljer att jobba med den taktiken.

      Vi lever dock ju som sagt i en föränderlig värld och kanske kommer vi se den här upp och ner marknaden för guldbolagen så småningom bli en äkta bullmarket med lång lång uppgång i sträck.... jag tvivlar men kanske... mitt sätt att hantera det blir då troligen att jag går 50% likvid i väntan på nedrekyl som då "aldrig" kommer... men det betyder ju då också att jag ligger 50% viktad mot en grym bullmarket... :-) inte illa i sig...

      Avslutningsvis här så kan jag nämna att jag tycker Avanza och Nordnets oligopolagerande stör mig mer och mer. Ni som har Avanza och är Pro eller Private banking kunder har troligen åtminstone till del mig att tacka för att ni numera i KF betalar s.k "spread" på bara 0.25% när dom tvingar er att växla på varje affär. Tidigare var det 0.5%. Ska inte gå in på detaljerna hur det gick till att dom ändrade men det är ett område jag haft mkt med om att göra.

      Nåväl, det är fortfarande på tok för dyrt med 0.2% courtage och tvångsväxling 0.25% så jag som omsätter mkt har jobbat hårt för att ta fram ett alternativ och kommer presentera det för läsarna här så fort jag testat det grundligt. Jag kan säga så mycket som att det verkar vara dramatiskt bättre och rimligen borde leda till massflykt från NN och Avanza vad gäller kombinationen internationell handel och KF.

      Radera
  5. Det som hindrar mig att trada betydligt mer är just de höga courtagen och växlingskostnaderna, så kan man få ner dem så ökar ju motivationen.

    En annan komponent är ju tid, att trada tar tid jämfört med att mer passivt äga ett par PM-bolag med avsikt att göra 50-100% på 6-18 mån sikt. Där kan man komma undan med minimalt med tid om man får till sin stock picking, vilket inte är helt enkelt naturligtvis.

    /RoyKeane

    SvaraRadera