söndag 30 september 2012

Skåda framtiden för många folk i Europa

Igår läste jag i stora australiensiska och engelska tidningar oro över att militär USA personal som uttalat sitt stöd för Wikileaks anklagas för att även ha diskuterat hemligheter och åtalas för "samtala med fienden" där offret enligt staten är "samhället" och straffet som hotar kvinnan i fråga då är dödsstraff. Den engelska tidningen uttryckte sin oro för att detta rimligen även introducerar dödsstraffhot mot de som läcker till tidningar i USA. Jag ska inte köra en ny vända med detta utan det är mest för att illustrera att vi snabbt tappar spärrar i väst för vad staten vågar sig på mot individen.

Istället vänder vi oss mot det väldigt "Europeiska landet Argentina" som för inte länge sedan låg högt upp i välståndsligan men fört vad man kan kalla en "rättvisepolitik" som till slut gjort landet så "rättvist" att ingenting kan växa eller skapas och där politikerklassen köper den ständigt ökande underklassens röster med fortsatt socialism och fortsatt eldande om att de rika måste betala mer. Frankrike's folk & socialister genomförde precis nu två nya skatteskalor: 45% och 75% på vad man människor med högre inkomster tjänar. Startar idag på rätt höga nivåer men räkna med att det kommer vara poppis politiskt att sänka gränserna och så har vi inflationen som mycket väl kan ändra läget på några år om vi får förändringar i Eurosamarbetet.

Så låt oss då undvika det allt farligare ämnet, nämligen att kritisera USA och istället se vad västeuropeiska socialdemokratiska & snabbt kraschande länder kan lära om framtiden genom att titta på Argentina:

The social reform programme:
Hefty tax demands on the country’s wealth base were liberally redistributed to the disadvantaged, but with little investment in longer-term projects that would deal with the causes of poverty.
From the point of view of the middle-classes, the Kirchners were using taxpayers’ money to buy themselves a constituency of dependents that would keep them in power, a tactic vindicated by that 54 per cent majority last October. Anyone with movable assets started shifting them out of her reach by transferring them abroad or converting them into dollars.

In 2010 the flight of capital started gathering speed, totaling $11 billion by the end of the year. In 2011, as the election approached and signs of a probable Kirchner win emerged, this figure more than doubled to $23 billion. Hence the great slamming of the fire exits as soon as her victory was in the bag.
The months since then have seen an almost weekly tightening of restrictions to close any remaining loopholes, to the extent that it has now become almost impossible to buy foreign currency anywhere apart from the black market.

Apart from the minor inconveniences this has caused to shoppers, such as no longer being able to buy breakfast cereal not composed of shredded carpet, the measure has also backfired on Argentine industry itself because so many of the products manufactured in Argentina still need component parts and raw materials from elsewhere. Hence, for example, the 1,600 workers laid-off from the Renault car plant in Cordoba last June, while the parts they needed to finish the job languished in a container on a Buenos Aires quayside. But you do not need to be an economist to imagine the consequences when a G20 nation suddenly adopts North Korean-style siege-economy tactics, which does make you wonder about the quality of advice the government is getting.
The new regulations required anyone wanting to change Argentine pesos into another currency to submit an online request for permission to AFIP, the Argentine equivalent of HM Revenue & Customs. To submit the request, however, you first needed to get a PIN from AFIP, either online or in person. Having finally obtained your number, submitted your online request and printed out your permission slip, you could then present it at the bank or official cambio and buy your dollars. Well, that was the theory.
In practice, the result was chaos. The online system quickly folded under the onslaught of applications, while a personal visit to an AFIP district office meant bringing a camp bed and picnic hamper.
The reason for this tidal wave of requests, and indeed for the introduction of the restrictions in the first place, was the ferocious rate of capital flight from the Argentine economy that had started in 2010, when many could already see the writing on the wall.


Read more: http://www.businessinsider.com/argentinas-currency-rules-backfire-2012-9#ixzz27wqRLXuA
En sak kan ni vara väldigt säkra på och det är att Argentinas socialdemokratiska ledarskikt lever väldigt gott. Att krossa medelklassen med hjälp av en snabbt växande andel fattiga röster är en smart affärsidé då man konsoliderar sin makt ju värre det blir för landet. Vänder man på det och tittar på ett parti som Moderaterna i Sverige så kan man ju konstatera att det partiet ju bara har en framtid som ledande om fler och fler människor känner att dom lyckas i livet med jobb & privatekonomi och därmed är mindre benägna att gå på destruktivt snack om högre skatter på arbete och mer bidrag i samhället. I Sverige avskaffades sista resterna av valutaregleringen faktiskt så sent som 1989. Vi har troligen minst två år av borgligt styre kvar så jag gissar att vi kommer få bekanta oss mest med fenomenet via lidande människor i andra länder, först i alla fall. Kanske vi kan komma hem och berätta om spännande svartväxling på semesterresan och känna att vi varit smarta som fått 20% mer valuta än den officiella när lokalborna tvingas välja sig till svartväxlare för att rädda vad som räddas kan.

I stand pretending to look in a shop window until I catch the eye of a man loitering in a doorway. He acknowledges me with a wink and I sidle over. We talk without moving our lips.
“How much?”
“Six thirty five.”
“Deal. Give me five hundred.” With shifty glances over the shoulder, I complete the transaction and scurry away. Another day, another hit.

I bloggrullen så har ytterligare en spännande ny svenks blogg adderats. Den sammanfattar sin syn så här vist:
"Frihet är frånvaro av tvång och då måste skatterna vara ganska låga för att friheten ska bli så stor som möjligt."

Jag skulle möjligen tillägga att låga skatter inte bara ger ökad frihet (för de som slipper betala skatterna) utan att det dessutom är grundstenen för ett gediget och växande välstånd för alla invånare. För att ta ett exempel: Jag (O_B) har noll direkt nytta av att vi går till flat tax för lönerna eller RUT avdrag MEN, jag inser den otroliga nytta det skulle göra/gör för att landet ska fortsätta ha god tillväxt och bra utveckling för oss alla. Vad jag ibland funderar på är om Socialdemokrater är socialdemokrater pga okunskap eller egoism. Jag gissar båda i fallet väljarkåren. I fallet politikerna så tror jag det ofta handlar om mest det sistnämnda och karriären.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar