söndag 26 augusti 2012

A global killer inom råvarusektorn

Den som följt bloggen ett tag har tidigare sett mig skriva om konceptet "global killer" för råvarumarknaderna och vikten av att hålla stenhård koll på det då en krasch inom sektorn utan tvekan skulle radera ut ofattbara aktieägarvärden.

Konceptet är följande: Vi har en råvaruboom strikt av ett skäl, nämligen att Kina's import av sådant som cement, koppar, järnmalm, nickel, olja etc ökat närmast exponentiellt och att dom idag står för mellan 10% och hela 60% av efterfrågan på råvaror i världen när dom byggt ut främst infrastruktur från scratch utan att ha någon nämnvärd källa för återanvändning. Det är orsaken till att jag sedan något år nervöst följt allt jag kunnat läsa om den kinesiska ekonomin och snacket om bubbla, hard vs soft landing etc.

Lite gammal men ni får en grov bild av läget
Vad jag kan se så är vi nu på väg mot en hård landning. Alla kan se vad som händer inom järnmalm och frågan för mig nu är:

1. Kan Kina återigen blåsa upp en infrastruktursatsning trots att detta rimligen är tilltagande vansinne där ytterligare investeringar inte tillför speciellt mycket i framtida tillväxtkraft utan mest förvärrar bubblor och skuldsättning i landet och därmed framtida krascher.

2. Om man tar utvecklingen i en bulkprodukt som järnmalm som en första riktigt tung signal om vad som komma skall, hur ska man då agera aktiemässigt?

Jag kan tillägga det självklara att jag inte ser hur någon annan del av världsekonomin ska kunna absorbera utebliven kinesisk efterfrågan, det närmaste skulle möjligen kunna vara att USA och Västeuropa genom "lyckad QE typ 2008" lyckas hålla Kina's exportindustri fortsatt under armarna ett tag till men jag tror risken är uppenbar att QE kommer ha sämre effekt denna gången och tilltagande negativa bi-effekter.

Fråga 1 har jag inget direkt svar på utan man får fortsätta iakta och försöka förbereda sig på det värsta.

Och om vi då utgår från att Kina är på väg att hårdlanda utan våldsamma nya infrastruktursatsningar och riskera krascha råvarumarknaderna, ja då skulle jag grovt sammanfatta mina funderingar så här:

1. Basmetaller och sådant som går till byggande såson cement. Risk för att priserna måste ned så mycket att prismekanismen säkerstället att ingen ny kapacitet kommer igång (Northland etc), och troligen även så att existerande högkostnadsgruvor stängs ner.

2. Olja, Kina har en lägre andel av konsumtionen av detta (typ 10%) och det är inte lika hårt knutet till investeringar som basmetaller. Dvs knappast läge att shorta olja baserat på Kina oro. (Om olja så kan jag också nämna att jag hela tiden har i bakhuvudet att bara äga produktion som inte ligger illa till vid problem i Mellanöstern och som inte är drabbat av de exportrestriktioner som Obama i princip lagt på USA och Kanada genom att vägra infrastrukturutbyggnad och därmed skapa konstlat låga priser)

3. Guld, Kina tar idag troligen runt 25% av världens utbud (scrap + nyprod). Guldet används inte i industri eller infrastruktur utan till a) smycken b) trygghet/penningbevarande/spekulation. Ökad oro borde gynna guld och rimligen kommer Kina's fokus ligga på att hålla inhemsk konsumtion uppe. Sen tror jag en faktor till kan vara att när kineserna ser bostadsinvesteringar och börsinvesteringar falla i värde, ja då kommer guld som trygghetsinvestering att fortsätta vara attraktiv. Om silver så finns det liknande fördelar men man ska vara klar över att silver till största delen är en industriell metall och därmed riskerar dras med fallande basmetaller (men det finns också en positiv faktor där stängda basmetallgruvor betyder fallande silverproduktion).

En fundering som är logisk är att gå lång guldbolag och försöka shorta basmetallbolag eller rentutav börsen i allmänhet. Mot den tanken talar:
1. QE3 kanske inte lyfter världsekonomin... men det kan mycket väl lyfta börserna dramatiskt under en tid och då även basmetallföretag.
2. Jag har ingen direkt erfarenhet att shorta och kanske borde jag isåfall dragit igång det redan för något år sedan när mina funderingar om riskerna för råvarusektorn först började gnaga. Ett alternativ är att just göra det när ett QE3 skickat upp kurserna vilket också ger mer tid att research något jag har för lite erfarenhet av samt välja bästa verktyg.
3. Kina kan hur tveksamt det än verkar försöka tackla nedgången med ännu mer infrastruktursatsningar.

Huvudspåret från min sida lär fortsätta vara att främst använda ökad likviditet, snabba vinsthemtagningar när jag ser dom samt att undvika dras med i "greedsentiment" när det går bra. Återigen, om det tidigare fanns anledning att ge folk rådet att undvika belåning när man placerar så handlar det nu snarare om att man som placerare måste ta sig en funderare om hur mycket man ska ha i likviditet respektive i marknaden som "normalläge". För mig är det runt 30 - 70 som mål för tillfället och där har jag legat under stor del av sommaren, nu ligger jag lite tyngre i marknaden men hoppas rätta till det framöver genom vinsthemtagningar. Glöm inte att det även går att tjäna pengar genom att ligga likvid och därmed kunna handla bra bolag när det är kursfall, dvs att ligga 100% lång är inte enda sättet.... Har man lån så förblir ju amortering en väldigt attraktiv sparform i mina ögon... Vi har definitivt en bubbla i hushållslån i Sverige... och belåning innebär hävstång när saker går snett. Kort sagt, spekulation i riskabla råvarumarknader borde inte vara den självklara första sparformen i dessa tider. Om man ändå bestämmer sig för att göra det (som jag gör yrkesmässigt) så finns det anledning att tänka genom sin strategi väldigt noga. Jag har som många säkert märkt kraftigt ökat mitt skrivande (funderar mycket om det ämnet..) om just hur man ska lägga upp strategin för att försöka tjäna hygglig avkastning med lägsta möjliga risk.

Här är en intressant artikel värd att läsa om läget i Kina från NY Times:

GUANGZHOU, China — After three decades of torrid growth, China is encountering an unfamiliar problem with its newly struggling economy: a huge buildup of unsold goods that is cluttering shop floors, clogging car dealerships and filling factory warehouses.

The glut of everything from steel and household appliances to cars and apartments is hampering China’s efforts to emerge from a sharp economic slowdown. It has also produced a series of price wars and has led manufacturers to redouble efforts to export what they cannot sell at home.
The severity of China’s inventory overhang has been carefully masked by the blocking or adjusting of economic data by the Chinese government — all part of an effort to prop up confidence in the economy among business managers and investors.
      
But the main nongovernment survey of manufacturers in China showed on Thursday that inventories of finished goods rose much faster in August than in any month since the survey began in April 2004. The previous record for rising inventories, according to the HSBC/Markit survey, had been set in June. May and July also showed increases.
      
“Across the manufacturing industries we look at, people were expecting more sales over the summer, and it just didn’t happen,” said Anne Stevenson-Yang, the research director for J Capital Research, an economic analysis firm in Hong Kong. With inventories extremely high and factories now cutting production, she added, “Things are kind of crawling to a halt.”
      
Problems in China give some economists nightmares in which, in the worst case, the United States and much of the world slip back into recession as the Chinese economy sputters, the European currency zone collapses and political gridlock paralyzes the United States.
      
China is the world’s second-largest economy and has been the largest engine of economic growth since the global financial crisis began in 2008. Economic weakness means that China is likely to buy fewer goods and services from abroad when the sovereign debt crisis in Europe is already hurting demand, raising the prospect of a global glut of goods and falling prices and weak production around the world.
      
Corporate hiring has slowed, and jobs are becoming less plentiful. Chinese exports, a mainstay of the economy for the last three decades, have almost stopped growing. Imports have also stalled, particularly for raw materials like iron ore for steel making, as industrialists have lost confidence that they will be able to sell if they keep factories running. Real estate prices have slid, although there have been hints that they might have bottomed out in July, and money has been leaving the country through legal and illegal channels.
      
Interviews with business owners and managers across a wide range of Chinese industries presented a picture of mounting stockpiles of unsold goods.
Business owners who manufacture or distribute products as varied as dehumidifiers, plastic tubing for ventilation systems, solar panels, bedsheets and steel beams for false ceilings said that sales had fallen over the last year and showed little sign of recovering.
      
“Sales are down 50 percent from last year, and inventory is piled high,” said To Liangjian, the owner of a wholesale company distributing picture frames and cups, as he paused while playing online poker in his deserted storefront here in southeastern China.
      
Wu Weiqing, the manager of a faucet and sink wholesaler, said that his sales dropped 30 percent in the last year and he has piled up extra merchandise. Yet the factory supplying him is still cranking out shiny kitchen fixtures at a fast pace.
“My supplier’s inventory is huge because he cannot cut production — he doesn’t want to miss out on sales when the demand comes back,” he said.
Part of the issue is that the Chinese government’s leaders have decided to put quality-of-life concerns ahead of maximizing economic growth when it comes to two of the country’s largest industries: housing and autos.
      
Premier Wen Jiabao has imposed a strict ban on purchases of second and subsequent homes, in the hope that discouraging real estate speculation will improve the affordability of homes. The ban has resulted in a steep decline in residential real estate prices, a sharp fall in housing construction and widespread job losses among construction workers.
 
At the same time, the municipal government in Guangzhou, one of China’s largest cities, has sharply reduced this summer the number of new car registrations it allows so as to reduce traffic congestion and air pollution.
 
Municipal officials from all over China have been flocking to Guangzhou to ask for details. Xi’an, the metropolis of northwestern China, has already announced this month that it will limit car registrations, although it has not settled on the details.
The Chinese auto industry has grown tenfold in the last decade to become the world’s largest, looking like a formidable challenger to Detroit. But now, the Chinese industry is starting to look more like Detroit in its dark days in the 1980s.
      
Inventories of unsold cars are soaring at dealerships across the nation, and the Chinese industry’s problems show every sign of growing worse, not better. So many auto factories have opened in China in the last two years that the industry is operating at only about 65 percent of capacity — far below the 80 percent usually needed for profitability.
      
Yet so many new factories are being built that, according to the Chinese government’s National Development and Reform Commission, the country’s auto manufacturing capacity is on track to increase again in the next three years by an amount equal to all the auto factories in Japan, or nearly all the auto factories in the United States.
“I worry that we’re going down the same road the U.S. went down, and it takes quite some time to fix that,” said Geoff Broderick, the general manager of Asian operations at J. D. Power & Associates, the global consulting firm.
      
Automakers in China have reported that the number of cars they sold at wholesale to dealers rose by nearly 600,000 units, or 9 percent, in the first half of this year compared to the same period last year.
Yet dealerships’ inventories of new cars rose 900,000 units, to 2.2 million, from the end of December to the end of June. While part of the increase is seasonal, auto analysts say that the data shows that retail sales are flat at best and most likely declining — a sharp reversal for an industry accustomed to double-digit annual growth.
      
“Inventory levels for us now are very, very high,” said Huang Yi, the chairman of Zhongsheng Group, China’s fifth-largest dealership chain. “If I hadn’t done special offers in the first half of this year, my inventory would be even higher.”
      
Manufacturers have largely refused to cut production, and are putting heavy pressure on dealers to accept delivery of cars under their franchise agreements even though many dealers are struggling to find places to park them or ways to finance their swelling inventories. This prompted the government-controlled China Automobile Dealers Association to issue a rare appeal to automakers earlier this month.
      
“We call on manufacturers to be highly concerned about dealer inventories, and to take timely and effective measures to actively digest inventory, especially taking into account the financial strain on distributors, as manufacturers have to provide the necessary financing support to help dealers ride out the storm,” the association said.
      
Officially, though, most of the inventory problems are a nonissue for the government.
The Public Security Bureau, for example, has halted the release of data about slumping car registrations. Data on the steel sector has been repeatedly revised this year after a new method showed a steeper downturn than the government had acknowledged. And while rows of empty apartment buildings line highways outside major cities all over China, the government has not released information about the number of empty apartments since 2008.
      
Yet businesspeople in a wide range of industries have little doubt that the Chinese economy is in trouble.
“Inventory used to flow in and out,” said Mr. Wu, the faucet and sink sales manager. “Now, it just sits there, and there’s more of it.”

5 kommentarer:

  1. Hej!
    Du får gärna en uppföljning på punkt 2 om du går vidare med den :-)

    Här kommer en sida jag brukar kika på http://etf.stock-encyclopedia.com/category/resource-etfs.html

    mvh Mackan

    SvaraRadera
  2. Angående järnmalm så hörde jag av en insatt bekant att priserna pressas av ökad recycling, kanske kan det ligga något i det?? T ex så håller ju priserna på koppar uppe ganska väl.

    /RoyKeane

    SvaraRadera
  3. Nåt som gnager Mej är just det Du tar upp om silver. Metallen är ju till stor del en industrimetall och borde ta stryk som basmetallerna vid en nedgång i Kina. Samtidigt sägs ju att Det som guld gör, gör silver med hävstång, vilket ju går att se historiskt. Hur hänger det här ihop egentligen?
    Tore

    SvaraRadera
  4. Du har två bra video´s hos Scoris som berättar bl.a om relationen industriellt och monetärt. I bakhuvudet har jag känslan att det kommer många stora rena stora silvergruvor runt 2014 och därefter. Bl.a Tahoe. Barrick har ju fått problem så den klumpen med utökat utbud ser ju ut att ha flyttats.

    Oavsett så kan jag säga att pga den monetära biten så skulle jag aldrig våga shorta silver utan äger istället en del fysiskt.

    Men visst, det är en schizofren metall i dessa tider.

    SvaraRadera
  5. Det verkar vara enormt stora shortade positioner i silver. Var går smärtgränsen för dessa aktörer om silvret fortsätter upp som nu?
    Tore

    SvaraRadera