måndag 30 juli 2012

Statistiken och politiken, en explosiv mix?


Det är roligt och hedrande att bli inviterad av OB till att gästblogga på hans utmärkta sida. Bland oss som sysslar med råvaror tror jag knappast att jag är den ende som läser OBs artiklar regelbundet och med stort intresse. Nu är kanske inte ämnet för det här inlägget bland de mest inspirerande, däremot tror jag att det här ändå är viktigt, ja, betydligt mycket mer så än vanligt, faktiskt

Veckan som inleds idag har alla möjligheter att styra både börser och andra finansiella marknader den närmaste tiden och kanske ännu längre än så. Inramningen är givetvis den vi alla är smärtsamt medvetna om,  Europas fortsatta bekymmer kring skuld- och bankkrisen. Hur marknaderna oavbrutet skjutit politikerna framför sig under ett massivt misstroendevotum.

Saxat från veckans ekonomiska kalender (i selektivt urval):

Måndag 30.7

Italien, auktion för fem- och tioåriga statsobligationer


Tisdag 31.7

Tyskland: arbetslöshet

Euroområdet: arbetslöshet och KPI

USA: konsumentförtroendet, privat konsumtion



Onsdag 1.8

USA: Chicago PMI

USA: ADP sysselsättning (exkl. jordbruk)

USA: ISM tillverkning
USA: FED räntebesked

USA: FOMC pressmeddelande



Torsdag 2.8

GBP: räntebesked

ECB: räntebesked och presskonferens

USA: nya arbetssökande



Fredag 3.8

USA: arbetslöshet

USA: sysselsättning (exkl. jordbrukssektorn)


Det var ett tag sedan vi såg en statistikvecka av den här kalibern, här finns alltså flera av de allra tyngsta indikatorerna, både vad avser USA och Europa. Men det stannar inte där, det är faktiskt så att vad politikerna företar sig förmodligen är ännu mer avgörande för utvecklingen framöver.


Först bör  man hålla i minnet vad Mario Draghi uttalade för veckan, att ”euron kommer att försvaras till varje pris”. Frankrikes president stod ju också bakom uttalandet men hur mycket är detta värt utan att Europas största och viktigaste ekonomi också ställer sig - helhjärtat -bakom?


Idag måndag möter USAs finansminister Geithner först Tysklands finansminister Shauble och därefter ECB-chefen Draghi. USA har sedan länge försökt övertala Tyskland att överge sin ”besparingslinje”, att det ämnet åter kommer upp torde vara givet. Dessutom är det ingen vild gissning att både Grekland, och i ännu högre grad Spanien också står på agendan. Marknadernas misstro mot att den spanska situationen, likt för övrigt den italienska, är ohållbar. De kan inte fortsätta att finansiera sig med nuvarande räntekostnader särskilt länge till. Grekerna har inte lyckats leva upp till de besparingar man utlovat och i Spanien är det inte längre bara en bankkris, hela landet står inför bailout-behov.


I början av veckan ska dessutom chefen för tyska Bundesbank, Wiedman och ECBs Draghi mötas. Tyska Bundesbank har hittills tillhört motståndarna till den politik ECB-chefen vill föra. ESM-fonden kan heller inte godkännas av Tyskland med mindre än att den tyska författningsdomstolen godkänner ett tyskt deltagande. Förväntningarna på statistiken jag pekat på ovan är lågt ställda, dvs det förväntas inga större förbättringar egentligen någonstans. Och utan stora avvikelser från lågt ställda förväntningar så är det troligt att det är uttalandena från FED respektive ECB, i kombination med utfallet av de här mötena som blir avgörande.


Europa valde väg för länge sedan där av- och nedskrivningar av skulder och därmed följande förluster skulle undvikas till varje pris. Genom en mycket stram finanspolitik i kombination lättnader i räntepolitken förväntades återgång till tillväxt i ekonomierna. Den här politiken har varit ett stort misslyckande och nu står man snart vid vägs ände.


Istället vill man nu gå i princip samma väg som i USA, dock genom att skapa en fond som förväntas garantera alla euroländers skuldsituation, och att därmed devalvera euron ytterligare. Personligen undrar jag om man nu inte vill sätta hårt mot hårt beträffande Grekland, för att på så sätt kunna koncentrera sig på i första hand Spanien och Italien. Ett avgjort bekymmer med detta är att då måste även ECB rekapitaliseras, och det handlar då om oerhörda summor.

Och mer än så behöver väl inte sägas om utmaningarna som nu snabbt tornar upp sig. Det här känns lite som att navigera på ett hav nerlusat av grynnor, där dessutom monstervirvlar riskerar att dra ner hela skutan i djupet. Och det duger inte med några långbänkar, det är bråttom.

En intressant vecka, det kan nog alla vara överrens om.


//Flexus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar