onsdag 11 juli 2012

Mediakrig inom REE (Dacha Strategic Metals)

Japanerna kör ju gång på gång ut olika varianter av story´n att man har hittat 200 år av REE förbrukning på havsbotten det andra budskapet japanerna kör ut är olika former av tekniska genombrott som ska göra att man inte längre behöver REE för att skapa t.ex supereffektiva magneter. (Eller snarare att det ska gå att använda ingen eller mindre REE för att skapa små och vikteffektiva magneter som är viktiga inom bl.a bilindustrin vid hybrid & elbilstillverkning dvs en av världens verkliga tillväxtbranscher.

Syftet från japanerna med sin propaganda är troligen att skrämma kineserna att göra tunga REE tillgängliga och till ett förmånligt pris, och att man annars "löser det på annat sätt".

På andra sidan finns två partners i en "ohelig allians", Kina och REE juniorerna (som vid dagens REE priser/stämning kan total glömma att finansiera de där 1 miljard usd som det typs krävs för att få igång västproduktion vilket också gör nedanstående artikel till kvalificerat trams& kinesisk propaganda... det finns ingen non kinesisk källa av tung REE att importera från vare sig 2014 eller 2015....)

Dom kör ut budskapet att REE och då speciellt tunga REE är en tillväxtbransch med 6-10% årlig tillväxt, man svarar helt korrekt att havsbotten-REE i bästa fall är i produktion 2020... och så hotar man med att bygga upp "strategiska lager" samt påpekar att Kina inte alls undanhåller (tunga) REE utan att man enbart begränsar det då produktionen förstör miljön och att man de facto (se nedan) behöver dessa tunga REE själva och att väst borde sätta full fart att börja med egen (miljöpåfrestande) produktion då Kina inte vill fortsätta försörja "hycklande Greenpeace-väst" som springer runt med sina Iphones (smockfulla av "tung-REE) och stoppar gruvor av miljöskäl...

Min åsikt är att Kina via tidigare berörd illegal produktion och smuggling de facto verkar överproducera. Samtidig anser jag att substitution av REE absolut är en verklighet men det ligger minst 18 månader bort inom bilindustrin och det är ärligt talat svårt att just veta hur mycket som är bluff & hot från japanerna.... inte minst då dom de facto investerar en hel del för att få fram alternativ REE från andra än Kina.. (jag menar varför göra det om metallerna ändå inte behövs framöver...).

BEIJING (Reuters) -
China, the world's biggest producer of rare earth metals, is likely to turn an importer of the vital industrial ingredients by as early as 2014 as it boosts consumption in domestic high-tech industries rather than just shipping raw material overseas.
China says it is curbing exports to redress the environmental damage done by decades of mining, but has also made clear it would prefer to be the biggest consumer of rare earths rather than the biggest producer.


China's appetite is growing fast as it seeks to maintain its stranglehold over the group of 17 elements used in new technologies like smartphones and hybrid cars.
A concerted effort to build an entire industrial chain means that China, which produces more than 90 percent of world supplies of rare earths, is now consuming 65 percent of output versus 25 percent a decade ago.
"By 2014 or 2015, China will probably be in a net import situation for certain rare earths," said Mark Smith, chief executive of Colorado-based miner Molycorp, which this year acquired China-based Neo Material Technologies to boost its processing know-how and its presence in China.
"When the demand is there, that's where the supply has to go. Over 80 percent of the magnets produced in the world come from China and that is growing just tremendously every year," Smith told Reuters in an interview.
While its tight export controls have sparked disputes with the United States, Japan and Europe, Beijing's priorities extend beyond controlling supplies and prices. It aims to dominate downstream products like magnets, which can be made smaller and more powerful with rare earths.
China's coking coal sector offers a lesson, analysts say. Determined to feed its own steel mills instead of shipping the material abroad, China changed itself from the world's biggest exporter into one of the biggest importers.
SHARING THE BURDEN
The United States Geological Survey says China has about half of global rare earth reserves, with 55 million tonnes, as compared to Russia with 19 million and the United States with 13 million. But China says the figure is closer to a quarter and churning out 90 percent of world supplies is unsustainable.
Domestic consumption will grow at least 10 percent a year in the next few years, said Li Zhong, vice-president of China's biggest miner, Baotou Rare Earth, and with Beijing also capping output, the growth can only be met by a further export cut or increased imports.
Beijing's policies have already pushed up prices, persuading countries like the United States, Canada and India to resume production after shutting mines decades ago. Processing is also becoming attractive, with Australia's Lynas Corp seeking approval to build a plant in Malaysia.
HIGH-TECH REWARDS
For Beijing, shipping low-end ore abroad meant it paid all the environmental costs but gained none of the rewards from high-tech manufacturing. Its efforts to clean up mining and limit foreign sales are part of the same strategy to maximise returns from its resources.
"The control over global rare earth output is important as far as it buys China the time needed to establish the supply chain," said Jane Nakano, a researcher at the Center for Strategic and International Studies in Washington.
As part of the push downstream, big producing regions like Baotou in Inner Mongolia are being encouraged to emulate the likes of Japan's Hitachi, which began as a copper mine and turned itself into multi-billion dollar high-tech conglomerate.
One key industry is magnets, used in renewable energy, satellites, MRIs and gas drilling. Chinese producers like Zhenghai Magnetic Materials contribute more than 80 percent of global output, up from almost zero two decades ago.
China also makes more than 70 percent of the world's total luminescent materials, hydrogen storage cells and glass polishing materials, the industry ministry said in a report last month. All these items utilise rare earths.
While the ministry said China still lagged in downstream technologies, export curbs are playing a role in the effort to catch up, encouraging foreign firms to bring technology to China in pursuit of cheaper rare earth.
"We were supplying all the glass plants and they were a huge operation in the United States for over 100 years, but those operations have essentially all moved to China," said Michael Silver, chief executive of advanced materials maker American Elements, which gets rare earths from China.
Glass makers were lured to China because of cerium, used in glass colouring and polishing. Neodymium is also used in energy-saving light bulbs, whose production has also moved to China.
IMPORTS
China's experience with coking coal provides a precedent.
As the world's biggest producer of the steelmaking material, China was also a massive exporter, shipping millions of tonnes a year to Europe and Japan.
But it wanted more. It imposed export curbs, rode out trade disputes and became a net importer by 2008 following a massive expansion of its steel sector. Imports now meet a fifth of China's 550 million-tonne annual consumption.
While China is unlikely to import light rare earths such as lanthanum and cerium, abundant in Inner Mongolia, shortages of heavy and medium rare earths could arise.
"Given the way demand is increasing, it is quite possible China will eventually be importing some heavy rare earth elements," said an official with a rare earth magnet producer.
Smith of Molycorp hopes for a time when his company will not only fill gaps in global supplies but also supply China itself.
"Simply put, we don't think China can keep up with the demand for rare earths," he said. "They are going to have to go to the outside."
© Thomson Reuters 2012 All rights reserved

Ämnet diskuteras även här:

Min slutsats är att ett kraftigt undervärderat Dacha med 100% vikt mot de rätta tunga REE och ett aktivt återköpsprogram, att det är ett suveränt sätt att "spela" detta intressanta område med krockkudde och fallskärm. Kort sagt, fundera över nedsidans potential vs uppsidans potential när vi redan klarat av 12 månaders rekyl i metallerna, pga det ser skrattretande låg substansvärdering och då Dacha precis uppträtt så som varje aktieägare förväntar sig att ett aktieägarvänligt management ska göra och lanserat återköpsprogram nr två om ca 7 miljoner aktier. Genom återköp så behöver vi kort sagt bara se stillastående priser på tunga REE för att NAV ska vända uppåt och börja stiga igen och man ska som aktieägare inte vara missnöjd med om bolaget får säg de första 2 miljonerna aktier "extra billigt" för att det finns en och annan ägare som har trängande behov av att sälja på första uppstuds.

3 kommentarer:

  1. Tack för mycket intressant information om HREE-situationen!

    Intressanta indikationer kring inhemska dysprosiumpriser i Kina (som mycket väl nu kan ha nåt sin botten) och återköp borgar för en bättre utveckling för Dacha framöver. Frågan är om man kan lyckas kapa rabatten till mer motiverade nivåer på max tio procent av NAV?

    Jag tycker att bolaget borde överväga att sälja ut innehav för utdelning till aktieägarna om inte substansrabatten minskar radikalt från dagens nivå.

    Keep up the good work!

    Stefan

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara instämma, jag tycker också att bolaget borde likvideras runt dagens NAV och att pengarna delas ut till aktieägarna. I princip ingenting kan motivera att ledningen inte har som mål att över natten dubbla aktieägarnas kapital. Tittar man på det så har Dacha i princip inga andra (för att tala ekonomlinjenspråk) "intressenter", i princip inga anställda, ingen produktion, inget brukssamhälle som är beroende av att dom finns kvar etc.

    Dom existerar enbart för aktieägarnas bästa dvs vi måste ständigt hålla pressen på Scott och resten av ledningen att komma ihåg att dom finns anställda för oss snarare än tvärtom.

    När det är sagt så är min åsikt att VD och Dacha´s övriga anställda har ett bättre track record än det missnöje som ibland bubblar upp på Stockhouse etc. Man sjösätter de facto sitt andra återköpsprogram vilket om det nu är så aktivt (dvs ca 1 miljon/månad, att man tar full ranson) kommer gynna de aktieägare som behåller sitt intresse för Dacha.

    Jag anser också att min uppgift som bloggare är att fortsätta bevaka även långsiktiga fundamenta för tunga REE ÄVEN om jag anser att det bästa vore att snarast avveckla Dacha med en gång på kurser runt NAV, något som naturligtvis blir mindre angeläget om Dacha börjar handlas åtminstone runt säg 90% av NAV eller 80 cent snarare än dagens ynkliga 40 cent. Vi får se vad återköpet får för effekt och agera utifrån det.

    SvaraRadera
  3. Jo vad jag ville komma till är att jag ofta tycker marknaden är rätt långsam att prisa in positiva och negativa pressreleaser från bolagen. Jag har vissa funderingar på att jag kanske borde handla "mer med facit i hand" även om en aktie kanske är ner 3% eller upp 3% efter att vi fått facit.

    Vad som då krävs är ju att man kan "sitt bolag" så man vet hyggligt väl vad som är bättre eller sämre än väntat. Ibland kommer man naturligtvis ha fel, som alltid men det är som sagt en fundering jag har tillsammans med att bättre utnyttja de allmäna och våldsamma svängningarna upp och ner i stabila bolag.

    Jag menar då mest intraday men ibland även längre perioder, speciellt över sommaren där folk inte "har samma aktiva hjälp" från analytkerkåren och där många aktieägare har satt portföljen på semester.

    SvaraRadera