söndag 12 februari 2012

Olika typer av bolag, olika riskprofil, mitt val

Jag är ju en heltidsinvesterare numera dvs målet är uppnå vinster goda nog för att försörja familjen samt hantera risker på ett sätt som är förenligt med stabilitet för familjen. Pengarna på banken är av flera skäl uteslutet för mig. (red, det lät inte så bra... jag menar mest att 2% ränta med 30% skatt inte direkt ger något överflöd)

De flesta som placerar i Kanada känner till att det finns tusentals råvarubolag på TSX och TSX Venture. De flesta känner också till att runt 99% bara kommer uppvisa förluster och aldrig uppnå en kommersiell fyndighet eller produktion.

Dvs den riskablaste (och största) gruppen är de s.k juniorerna, även kallade "burning matches" baserat på att dom tar in investerarpengar vilket gradvis "eldas upp " (och man bränner fingrarna när den brunnit slut om man fortfarande håller den...) på borrhål och administration för att hitta en mineralisering. Vanligt börsvärde (mcap) är 1 - 20 musd.

Nästa grupp är de som de facto träffat på någon form av potentiellt kommersiell mineralisering, kanske dragit ett antal borrhål över hygglig längd och grades metall. Vanligt börsvärde är 2 - 50 musd.















Båda dessa grupper karakteriseras av att kanske 90-95% av bolagen inte kommer existera i nuvarande form om 5-10 år (dvs att dom konkat eller kanske vanligare blivit först skalbolag och sen ny tändsticka).

Som investerare köper man sådana här bolag för chansen att få 10 - 100 ggr pengarna dvs det är uppenbart för alla att man måste köpa många lottsedlar och hoppas EN går in. I min "karriär" har jag haft en sådan träff (till mitt försvar att jag köpte sånt är att dom visserligen inte hade en bevisad resurs, men väl ovanligt många bra borrhål). Ventana kostade i krisen hösten 2008 som lägst 5 cent, jag köpte februari 2009 för ca 40 cent och sålde mina sista för 2 cad bara för att se dom till slut köpas ut för 10-12 usd dvs kanske 300 ggr mer än bottenkursen. Detta lär dock bli mitt enda sådana fullträff för jag har som sagt idag inte en riskprofil som passar för bolagstypen. Detta blogginlägget handlar huvudsakligen hur min egen riskprofil utvecklats för att ge läsaren en chans att förstå typen av bolag som finns att välja på.

Tredje typen av bolag är bolag som satt så många borrhål med träffar i backen att man bevisat upp en resurs vilket är en bevisad fyndighet som inte är bevisat kommersiellt lönsam (men de facto finns det metall i backen. Om bolaget inte klantar sig med att köra ner kassan för djupt mot noll så är chansen god att ett sånt här bolag får "borra färdigt" tills fyndigheten är stor nog för att gå till nästa steg nedan eller då den är konstaterat för liten (hoppet lär vara det sista som överger bolagsledningen)


Fjärde typen av bolag är när den konstaterade resursen blivit så stor att bolaget tillsammans med en konsultfirma och utfört enligt myndighetsreglerad standard (kanadensiska 43-101 eller australiensiska JORC) väljer att producera lönsamhetsstudier och prel gruvplaner. Vi har här tre nivåer beroende på hur exakt& omfattande (inte att blanda ihop med facit på kommande gruvan...) beskrivningen ska vara. Nr ett är: "Preliminary Economic Assessment" (PEA, även kallad scoping study), Snäppet säkrare är "Preliminary Feasibility Study, PFS" och den högsta graden är "Bankable Feasibility Study" (BFS) som oftast är nivån då resurserna skiftar till att kallas "reserver", dvs en med hög sannolikhet ekonomiskt lönsam fyndighet. Bolag av denna typen har beroende på storlek, grades och hur troligt det är att fyndigheten kan växa ytterligare en mycket god chans att köpas upp av ett större bolag. Om ingen vill ha dom (t.ex för att dom är för små med för liten uppsida) så försöker ett antal själva sätta gruvan i produktion och som investerare gäller det då att titta på BFS´en, ledningens erfarenhet och om dom får in de 100 - 500 musd som oftast krävs för att bygga en produktionsanläggning. Historiskt har jag jobbat mycket med sådana här case och Orvana var ett typexempel med BFS och P&P reserver, produktionserfaren ledning och finansiering på 50 musd från Credit Suisse, Sprott Asset Management var också storägare. Ett annat exempel var Avion som jag gick in i på runt 18 cent (via systerbolaget Dynamite när det köptes upp av Avion). Vad är chansen till en problemfri uppstart med tillhörande ofta kraftig uppvärdering? Avion lyckades väl, Orvana misslyckades grundligt. Avion har idag 8x högre börskurs än när jag först började skriva om mitt köp på DI medans Orvana så här 20 månader efter vi tog upp dom som uppstartscase är värderat 20% lägre efter att inför förväntningarna om en god uppstart varit mycket högre. Det är svårt att sätta en procentuell chans på god uppstart och det går nog att mäta succé eller ej på en väldigt flytande skala. Men relativt problemfri uppstart typ Avion tror jag kanske 50% når. Dvs det finns en poäng med diversifiering och det finns en poäng att av försiktighetsskäl åtminstone minska radikalt OM problem uppstår.
Femte typen av bolag och tillika den jag placerar mest i idag med min riskprofil:
Min personliga uppfattning 12 februari 2012 (det är en föränderlig värld) är att pga hur hårt bolag straffas för misslyckande och då inte minst hur dyrt det är för dom att få in kapital för att rätta till det som är fel, samt baserat på hur billiga många bolag som redan är i produktion med ofta tillhörande stark balansräkning och spännande egenfinansierade expansionsplaner, ja det är att då väljer jag mycket hellre dessa bolag än uppstarts casen.
Exempel på detta är bolag som CGA Mining, Timmins Gold och Dundee PM. Det finns gott om risker även i sådana bolag, som t.ex när CGA fick en spricka i sitt mill, men när man har 150 mcad i kassan från vinster så överlever man det (dom hade lätt klarat det även utan sin försäkring, se nedan) och skadan är begränsad till att expansionen sköts upp i 6 månader.
I korta drag så söker jag dessa mellanstora bolag med produktion runt 100-200 tusen ounce, god lönsamhet och stark balansräkning. Men utöver det så är jag ute efter att bolagen ska ha kraftiga expansionsplaner i närtid och då helst genom att (lägre risk) expandera existerande gruva snarare än någon ny gruva. Bolagen ska helst också har 7-15 års reserver på existerande produktion (att borra upp mer är oftast mkt dyrt). Tittar vi på det ur ett P/E tal perspektiv så är mitt mål att leta bolag med kanske idag 7-10 i P/E men att expansionen kommande 6-18 månader tar dom ner mot 5. (Kort sagt så attraktivt att det borde kunna matcha uppsidan i en uppstart men till lägre risk)
Skulle jag nämna ytterligare ett steg upp i säkerhet så är det företag med flera gruvor i produktion. Exempel är bolag som AuRico, Alacer, Yamana, NewGold m.fl. Jag har en del pengar placerat i denna grupp, trebarnsfar som jag är.
Det var lite kort bakgrund om typen av bolag, känner ni någon osäkerhet på var ni skulle placera in ett av era bolag så kan ni ju naturligtvis skriva ett inlägg nedan.
(red. adderar denna viktiga länk från kommentaren nedan för att få den klickbar: http://www.cim.org/committees/cimdefstds_dec11_05.pdf )

4 kommentarer:

  1. Bra inlägg som reder ut de olika faserna fram till produktion för. I synnerhet för mig som började placera i guldbolag för ca två år sedan. Skulle gärna höra mer om vad du går på för siffror när du läser igenom PEA:s, PFS och BFS - finns det speciella riktmått att gå efter som gör att man "vet" om resurserna och halterna är bra för det man borrat eller ej. För mig är det den svåraste biten.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. (raderade ovan då kommentarer inte kan redigeras/rättas)
    PEA/Scoping study, PFS och BFS är ju ekonomiska beräkningar på en existerande resurs för att bedömma om den är ekonomisk, främst den mest omfattande av de tre, BFS, leder till att del av resurs får klassas som reserv. (Men PFS förekommer också).

    En mycket mycket bra länk för den som vill lära mer om detta är denna: http://www.cim.org/committees/cimdefstds_dec11_05.pdf den är inte jättelång, så pröva att läsa den.

    Vad jag tittar på?
    Först, kom ihåg att en BFS är mer omfattande än t.ex en Scoping studie (PEA), dvs det innebär bl.a att kostnaderna är studerade mer noga och t.ex ligger på +-15% (fritt ur huvudet) istället för kanske +-30%, dvs första svaret är att jag tittar på vad det är för studie, sen tittar jag naturligtvis på om den är ny eller gammal (när jag studerar ett bolag). Vi har våldsam inflation i branschen.

    Capex eller vad det kostar att bygga anläggningen samt hur trovärdigt det är att bolaget kan få in de pengarna är intressant och stort är ofta bra.

    I studierna får man en uppfattning om hur mycket bolaget har tänkt producera, tex antal ounce och var man tror cash cost kommer hamna. Man kan då börja jämföra med bolag redan i produktion. Man kan väl lugnt säga att jag helst ser att bolagen (på en färsk beräkning) har lägre förväntad cash cost än vad jag ser i branschen. Dvs för guld så är jag nog inte intresserad av bolag som prognosticerar över 600 usd för guld då det gör dem känsligare för problem i uppstarten.

    Sen beräknar bolaget vilken avkastning i procent (IRR före & efter skatt) man förväntar sig på LOM (life of mine) på investeringen. Denna siffra blir bl.a bättre om man har höggradig zon att starta med så att man snabbt återvinner sin investering (man diskonterar ju framtida kassaflöden med en diskonteringsränta som också är mkt viktig att studera vilken nivå de lagt, 5% är ofta tveksam låg diskonteringsränta och IRR vid säg 7% får gärna ligga över 30% efter skatt vid priser justerade till dagens, dvs kolla även priserna på metallen man antagit)

    SvaraRadera
  4. Tack för ditt svar OB! Jag lär mig mycket av detta. Vill också säga att det är roligt att du dragit igång bloggen och få läsa dina analyser. Tycker att det är så roligt och intressant att jag hoppas möjlighet att ägna mig heltid åt detta.

    SvaraRadera