fredag 11 september 2009

Fundamenta för guld

En kort kommentar om detta:
Indien har under många år av närmast kulturella skäl såsom kvinnans ställning i samhället och religösa högtiders nära koppling till metallen, varit världens största konsument av guld. Indierna brukar dock betraktas som mycket priskänsliga och kombinationen kris (behov av pengar) och stigande guldpris har förvandlat världens största konsument av guld till nettosäljare. Trenden av "scrap-sales" verkar dock vara i avtagande i takt med att indierna läser att kineserna köper och att dom märker att rekylen uteblir.

Detta tar oss till nästa viktiga land. Kina har tvärtom varit kraftigt underrepresenterat inom guld. Det har inte varit enkelt eller uppmuntrat från staten för privatpersoner att köpa guld. Staten i sig har också haft en jämfört med världssnittet alldeles för låg andel guld jämfört med andra länder i Centralbanken.

Tecken efter tecken tyder nu på att kineserna sen något år gjort en tämligen våldsam helomvändning. Via olika investeringsfonder har man sopat upp främst guldet som produceras inom landet (man är nu världens största producent då Sydafrikas produktion kollapsar i snabb takt). Tätt med uttalanden från diverse potentater inom regering och centralbank tyder också på fortsatt intresse att öka guldandelen mer mot snittet för världens centralbanker. Man vill bara inte påverka marknaden för mycket... därav spekulationerna att IMF´s önskan att sälja större post guld skulle passa Kina väldigt väl. Tyvärr för Kina kan man dock anta att USA och FED knappast skulle uppskatta bytet från amerikanska statsobligationer till IMF guld. USA ser helst att Kina fortsätter äga obligationerna och att IMF guldet används för att trycka ner guldpriset i en inflationsdämpande strategi när USA gör sin "quantative easing" dvs trycker pengar för att finansiera sitt budgetunderskott på 14%.

Nästa viktiga Kina poäng är den kinesiska konsumenten. Kinas statskontrollerade TV kör enligt uppgift täta reklaminslag för att styra över den 1,3 miljarderna kineser mot köpandet av fysiskt guld och än mer silver. Tydligen är det nu oerhört enkelt att bara gå in på nästan vilket bankkontor som helst och köpa sina mynt eller tackor. TV reklam på 1,3 miljarder kineser och betydligt enklare att köpa guld än i väst kan ge en god efterfrågan framöver.

Min poäng med texten ovan är att vi har två mycket tunga aktörer i form av kinesiska staten och indiska konsumenter som siktar på att handla guld vid svaghet. Detta borde begränsa de historiskt ganska våldsamma rekylerna på guldmarknaden. Den kinesiske konsumenten är en joker som nog mer kan driva kursen till nya höjder.

Få länder säljer längre ut sina guldreserver. I princip är det länder som Sverige, Spanien, Italien och Frankrike som fortfarande säljer för att köpa obligationer i USA och EU.

Man pratar om att FED borde utsättas för en revision i USA och att mäktiga krafter i Kongressen pressar på för det. När ska vi se Riksdagen kräva undersökning av hur stora förluster Riksbanken orsakat svenska folket genom försäljningarna av guld. En ännu intressantare aspekt är kopplingen mellan de amerikanska investmentbanker som tjänat grova pengar på marknadsmanipulation med shortning av upp till 30% av årsproduktionen på guld, och Riksbanken. Jag glömmer aldrig en artikel jag läste för länge sedan från en insider i centralbanksvärlden. Vår lojalitet inom centralbankerna är mycket större mot våra kollegor runt i världen än mot våra länders (befolkningar), var poängen. Anonymt naturligtvis.

Det är en smutsig värld (och jag menar inte växthusgaser) när man ser Tony Blair på kort tid efter sin avgång lyfta stora arvoden från investmentbanker. Jag har en känsla av att vi bara vet bråkdelen av vad som pågår inom bank/politiker/centralbanksvärlden. Bara nitiska fristående revisorer med fullt tillträde att göra audits kan klarlägga detta och rensa ut smutsen.

Åter till fundamenta för guld, avslutar med en presentation som visar lite om andra sidan, nämligen utbudet som ligger tämligen stilla. Studerar man sedan var ökningarna kommer (Kina) och kopplar ihop det med att Kina verkar vara en marknad som "producerar och förbrukar sitt eget guld" medans Sydafrika som är storproducent i frifall var en ren exportör av guld så ser det ännu mer intressant ut.

http://www.goldfields.co.za/presentations/2009/world_mining_congress_09.pdf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar