tisdag 1 september 2009

Fortsatt deflation, övergång i inflation eller kanske.. perfekta världen...

Jag är medveten om att många tycker det är ett tråkigt ämne... men eftersom man med all sannolikhet skulle kunna skriva: Fortsatt bra börs eller återupptaget börsras... så är det rätt viktigt att åtminstone fundera över frågan om vi kommer ha en deflationistisk eller inflationistisk miljö framöver. Jag försöker nedan på ett enkelt sätt förklara de två starka åsikterna och addera min slutsats efter mycket lyssnande/läsande. Trist eller inte, vad som händer framöver riskerar få rätt drastiska konsekvenser för oss alla.

Skulle jag sammanfatta deflationisternas syn så är den att det är:

1. "Världen upplever brist på kontanter för att betala av lån och att kontanter därför stiger i värde relativt annat" Dvs att andra tillgångar än kontanter faller i pris.
2a. "När vi är i en kreditdriven ekonomi (folk har stora lån) och ekonomin viker så kan FED m.fl göra pengar hur billigt som helst att låna, folk kommer ändå inte vilja låna och bankerna kommer inte vilja låna ut, dvs totala breda penningmängden inklusive kredit krymper snabbt genom viljan att återbetala lån och FED kan inte göra något åt det". "Man kan bara leda en åsna till vattenkällan, men inte tvinga den dricka"
2b. "Zimbabwe och Argentina är ointressanta jämförelser då dessa inte är kreditdrivna ekonomier i samma utsträckning samt inte ledande ekonomier i världen"
3. "Penningtryckandet kan omöjligt matcha de fallande tillgångspriserna (spiral nedåt) som orsakas av den depressiva ekonomin."
4. Den del av penningmängden det är mest brist på är M1 dvs i princip kontanter för hushållen att betala av sina lån med, inte billiga lån som skapas av FED.









Min egen kommentar är att efter att ha lyssnat på ledande deflationister som Hoye, Prechter och McHughes så kan jag bara konstatera dom förvisso haft väldigt mycket rätt (och med stor sannolikhet kommer ha fortsatt rätt kanske 6-12 månader framöver) men att det rimligen finns en mycket svag komponent i deras resonemang att FED "inte kan skapa nya krediter/utlåning och därför är maktlös i deflationen".

Min slutsats är FED alltid kan bryta deflation om man verkligen vill och att deflationisterna räknar med att FED inte kommer vilja det "tillräckligt mycket" då sidoeffekterna är så beska, metoden för FED är enligt mig och andra:

FED kan visst på enkelt skapa nya krediter, socialistiska krediter, och har redan börjat. Det finns en part som inte har någon ovilja i världen att låna på sig mer pengar och det är regeringarna/statens budget. USA har redan idag häpnadsväckande 13-14% av BNP i budgetunderskott enligt dess egna (och ganska ifrågasatta) siffror. Idag finansieras detta huvudsakligen genom upplåning från hushåll, banker och utländska stater genom att staten säljer obligationer.

Men redan idag finansieras en liten del i USA och England m.fl länder genom att dess centralbanker helt enkelt skapar nya dollar/pund och köper dessa obligationer. USA´s budgetunderskott är idag i storleksordningen 2000 miljarder usd/år och jag tror inte någon på fullt allvar tror att det finns någon begränsning i hur mycket staten kommer spendera om världsekonomin ser fortsatt fallande BNP och tillgångspriser. Speciellt inte om deflationisterna har rätt i att det mest eftersökta som finns då kommer vara amerikanska obligationer och amerikanska kontanter, dvs att speciellt USA utan straff kommer kunna finansiera sig genom att Centralbanken/FED köper upp hela årets budgetunderskott, och varför begränsa sig till årets budgetunderskott, varför inte köpa upp förra årets också om dollarn ändå är stark. Pengarna kan exempelvis användas till ökade barnbidrag och annat populärt som direkt ökar M1.










Jag kallar detta för socialisering därför att det vi ser är att den privata ekonomin krymper drastiskt genom värdeminskning och konkurser i kampen mellan staten och deflationen samtidigt som statens andel av BNP snabbt ökar.

Vi kan och kommer alltså troligen se fortsatt smärtsamma prisnedgångar i tillgångar i en andra våg ner men långt innan den 30% arbetslösheten satt in så kommer staten att bli en gigant i form av svällande budget och mängder av efterföljare till statliga AIG och General Motors på bekostnad av det privata ägandet och en fungerande kapitalistisk ekonomi...

En ytterligare poäng med resonemanget är alltså att vi bör hoppas att både deflationister och inflationister har fel. Båda alternativen är direkt hemska och det vore mycket bättre om världsekonomin redan idag har tillräckligt med kraft för att kunna resa sig utan fler statliga stimulanspaket. Man kan ju hoppas på det men det är nog bäst att förbereda sig på motsatsen. Mitt personliga sätt att förbereda mig var redan för något år sedan att jobba ner/bort mina lån och det är också vad jag rekommenderar vänner att göra. Orsaken är att det kan komma att dröja många smärtsamma månader innan FED helt och fullt väljer "att tackla deflationen". Först måste man bli övertygade av mer smärta. Vår smärta.

Fotnot: Jag använder ovanorden inflation/deflation som väldigt breda begrepp utan att ge mig in på vidare förklaringar, det skulle annars innebära att inlägget blev dubbelt så långt och mer svårläst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar