torsdag 17 september 2009

Kinesisk guldhysteri

Ur den utmärkta bloggen/nyhetsbrevet The Sovereign man kommer följande mycket intressanta rapport från Mittens Rike. Om de intensiva ryktena om ett par amerikanska investmentbankers rekordstora short positioner i guld och silver, ja då gissar jag att sådant här får dom på mycket dåligt humör. Osolidariskt av kamraterna...

Gold is quickly reaching the mania phase in China, and there are clear signs of it on the ground.

About a month ago, we reported that for the first time ever, the Chinese government is promoting gold and silver as investments. And by "promoting," we meant cramming it down people's throats. We knew this was ground-breaking news at the time-- a clear indication of long-term demand growth, as well as a sign that the government will be accepting higher inflation in the future.

Ironically, this story was little noticed in the gold industry at the time, mostly because the information was only being circulated in China (in Chinese, for that matter). Fortunately, my friend and China insider Christine Verone was able to get me the scoop, and we ran it here first.Since that report, three things have happened;

First- the mainstream media has latched on to the story about Chinese gold... Forbes, Moneyweek, Reuters, the blogosphere; it's out there now, and adding a bit of extra buzz to the gold market.

Second- the government has stepped up its promotional campaign, and Chinese consumers have responded on cue. Gold demand has grown dramatically just this year, particularly as savvy local investors are starting to view Chinese stocks suspiciously.

You can buy gold in China at any bank-- even tiny banks in tier-3 cities sell gold. More importantly, however, the government is setting up official Chinese Mint stores all over the country.

On the inside, they look like jewelry shops-- armed guards, glass viewing cases, etc. But instead of diamond crusted earrings and white star sapphires, you see bars. Lots of bars.

The government mints bars in sizes ranging from 5 grams (which are so tiny they're actually cute) to 1 kilogram. The prices are updated instantly-- they have a Bloomberg screen which tracks the spot price, generally indexed to the Renminbi price in Shanghai rather than New York or London (another sign of Chinese financial independence).

The bars are all serialized and 9999 purity, the same as you would get from Switzerland. They are also certified by the gold exchange, which validates the quality. There is no tax, and the premium runs 10 renminbi per gram, or roughly $30 (US) per ounce.

We went into several stores and saw Chinese people buying like crazy... all with cash. The most popular denominations were 10 grams and 50 grams-- and I'm surprised the mint shops didn't sell out at the rate those bars were flying off the shelf.

tisdag 15 september 2009

OceanaGold

Denna bloggen startade med ett inlägg om T.OGC då 10% lägre än idag.

Oceana som jag började skriva om på 50 cent nivån på DI´s chatt är fortsatt ett klart favoritbolag även på 1 CAD.

Det är bäst att säga favorit, allt annat lika, då jag har en viss rädsla för nya börsras börjandes under hösten. Den rädslan kommer innebära att jag håller ganska god likviditet men också att jag håller de fyra mellanstora guld/silverproducenter som jag tycker bäst om.

Här är viktig info (från Denver Gold Show samt Mineweb) för den som följer OceanaGold:
1. Lyssna på presentationen på Denver Gold Show. Bolaget offentliggjorde att man ändrat strategi och ska vara fritt från hedgar om 16 månader. Resultatet av det kan bli explosivt i en god marknad... Missa inte presentationen nedan alltså.
2. På köpet får man deras filippinska projekt gratis som i sig LÄTT skulle kunna motsvara dagens börsvärde. Idag är det sen dess utveckling sattes på "care & maintenance" knappast alls med i värderingen.

OceanaGold reconsidering Didipio copper gold project as standalone project
Firmer metal prices could see the group proceed with the $320m project suspended in December on the back of rising cost estimates.Posted: Tuesday , 15 Sep 2009

st1\:*{behavior:url(#ieooui) }
MANILA (Reuters) - Australia's OceanaGold Ltd (OGC.AX: Quote) (OGC.TO: Quote) may proceed with a $320 million gold and copper project in the Philippines without a strategic partner because the surge in gold prices has made the venture more viable, a senior official said on Tuesday.
Australia's fourth-largest listed gold miner is reviewing the cost of resuming construction work at the Didipio project, in the northern Nueva Vizcaya province, which was suspended in December due to rising cost estimates.
"We're still looking for a strategic partner but because of the price of gold and the success of our operations in New Zealand, it's not that urgent," Jose Leviste, chairman of OceanaGold (Philippines) Inc, told reporters.
Asked if the company would be able to push through with the project without a partner, Leviste said: "Yes, we will be able to do it, but we might scale down the project."
Gold prices steadied at around $1,000 an ounce on Tuesday, supported by the dollar's weakness that helped the precious metal's recent surge to 18-month highs.
"The price of gold makes Philippine projects like ours more viable now," he said.
The Didipio mine is expected to produce around 120,000 ounces of gold and 15,000 tonnes of copper concentrate a year in its first 10 years of production.
Higher costs for equipment and raw materials increased the estimated total cost of the Didipio project to $320 million in May 2008 from $155 million in 2006.
OceanaGold, which also operates the largest gold mine, Macraes, in New Zealand, had already postponed the start of commercial production at Didipio by nearly a year to January 2010 even before it put the entire project on hold last December. (Reporting by Manolo Serapio Jr.; Editing by Alex Richardson)
© Thomson Reuters 2009 All rights reserved

http://www.mineweb.net/mineweb/view/mineweb/en/page504?oid=89231&sn=Detail

fredag 11 september 2009

Fundamenta för guld

En kort kommentar om detta:
Indien har under många år av närmast kulturella skäl såsom kvinnans ställning i samhället och religösa högtiders nära koppling till metallen, varit världens största konsument av guld. Indierna brukar dock betraktas som mycket priskänsliga och kombinationen kris (behov av pengar) och stigande guldpris har förvandlat världens största konsument av guld till nettosäljare. Trenden av "scrap-sales" verkar dock vara i avtagande i takt med att indierna läser att kineserna köper och att dom märker att rekylen uteblir.

Detta tar oss till nästa viktiga land. Kina har tvärtom varit kraftigt underrepresenterat inom guld. Det har inte varit enkelt eller uppmuntrat från staten för privatpersoner att köpa guld. Staten i sig har också haft en jämfört med världssnittet alldeles för låg andel guld jämfört med andra länder i Centralbanken.

Tecken efter tecken tyder nu på att kineserna sen något år gjort en tämligen våldsam helomvändning. Via olika investeringsfonder har man sopat upp främst guldet som produceras inom landet (man är nu världens största producent då Sydafrikas produktion kollapsar i snabb takt). Tätt med uttalanden från diverse potentater inom regering och centralbank tyder också på fortsatt intresse att öka guldandelen mer mot snittet för världens centralbanker. Man vill bara inte påverka marknaden för mycket... därav spekulationerna att IMF´s önskan att sälja större post guld skulle passa Kina väldigt väl. Tyvärr för Kina kan man dock anta att USA och FED knappast skulle uppskatta bytet från amerikanska statsobligationer till IMF guld. USA ser helst att Kina fortsätter äga obligationerna och att IMF guldet används för att trycka ner guldpriset i en inflationsdämpande strategi när USA gör sin "quantative easing" dvs trycker pengar för att finansiera sitt budgetunderskott på 14%.

Nästa viktiga Kina poäng är den kinesiska konsumenten. Kinas statskontrollerade TV kör enligt uppgift täta reklaminslag för att styra över den 1,3 miljarderna kineser mot köpandet av fysiskt guld och än mer silver. Tydligen är det nu oerhört enkelt att bara gå in på nästan vilket bankkontor som helst och köpa sina mynt eller tackor. TV reklam på 1,3 miljarder kineser och betydligt enklare att köpa guld än i väst kan ge en god efterfrågan framöver.

Min poäng med texten ovan är att vi har två mycket tunga aktörer i form av kinesiska staten och indiska konsumenter som siktar på att handla guld vid svaghet. Detta borde begränsa de historiskt ganska våldsamma rekylerna på guldmarknaden. Den kinesiske konsumenten är en joker som nog mer kan driva kursen till nya höjder.

Få länder säljer längre ut sina guldreserver. I princip är det länder som Sverige, Spanien, Italien och Frankrike som fortfarande säljer för att köpa obligationer i USA och EU.

Man pratar om att FED borde utsättas för en revision i USA och att mäktiga krafter i Kongressen pressar på för det. När ska vi se Riksdagen kräva undersökning av hur stora förluster Riksbanken orsakat svenska folket genom försäljningarna av guld. En ännu intressantare aspekt är kopplingen mellan de amerikanska investmentbanker som tjänat grova pengar på marknadsmanipulation med shortning av upp till 30% av årsproduktionen på guld, och Riksbanken. Jag glömmer aldrig en artikel jag läste för länge sedan från en insider i centralbanksvärlden. Vår lojalitet inom centralbankerna är mycket större mot våra kollegor runt i världen än mot våra länders (befolkningar), var poängen. Anonymt naturligtvis.

Det är en smutsig värld (och jag menar inte växthusgaser) när man ser Tony Blair på kort tid efter sin avgång lyfta stora arvoden från investmentbanker. Jag har en känsla av att vi bara vet bråkdelen av vad som pågår inom bank/politiker/centralbanksvärlden. Bara nitiska fristående revisorer med fullt tillträde att göra audits kan klarlägga detta och rensa ut smutsen.

Åter till fundamenta för guld, avslutar med en presentation som visar lite om andra sidan, nämligen utbudet som ligger tämligen stilla. Studerar man sedan var ökningarna kommer (Kina) och kopplar ihop det med att Kina verkar vara en marknad som "producerar och förbrukar sitt eget guld" medans Sydafrika som är storproducent i frifall var en ren exportör av guld så ser det ännu mer intressant ut.

http://www.goldfields.co.za/presentations/2009/world_mining_congress_09.pdf

torsdag 10 september 2009

Denver Gold Forum 14 - 16 sept

För den guldintresserade så är detta "guldtider". Missa inte att titta på dina bolag och några nya. Avion Gold kommer vara där med utställning men inte göra inspelad presentation detta året.

http://events.digitalmedia.telus.com/denvergold/091409/index.php?page=redirect

10 september så man får ge sig till tåls några dagar till tills de första inspelningarna börjar dyka upp 14-15 sept.

Avion Gold Corp September presentationen m.m

Bolaget som är mitt tyngsta innehav sen mitten av sommaren har länge utvecklats bra rent fundamentalt men kursen har varit pressad. Nu håller detta på att ändras och vi som köpte Avion via Dynamite i våras har i alla fall +50% avkastning vilket är rätt hyggligt. I detta fallet tror jag dock att mer ska komma. Börsvärdet är ännu bara 80 mcad eller så vilket fortfarande är obegripliga 1/8 av dyra bolag som Semafo och Jaguar. En liten bonusvarning för Semafo är att Burkina Faso har varit ovanligt hårt drabbade av regnoväder och översvämningar. Jag blir m a o inte förvånad om det kommer besvikelser i produktionen från det bolaget.

Åter till Avion, kursutvecklingen har inte direkt oroat utan mer varit en chans att bygga upp innehavet, inte minst sen god chans dök upp att kliva av det andra jättetunga innehavet i Linear Gold med 60% vinst i snitt på tre månader.

Som jag skrivit tidigare så såg jag fram emot att hösten skulle komma för att mäklarhusen skulle komma igång med information gentemot sina kunder igen. Canaccord marknadsför nu Avion hårt till sina kunder utifrån sin rek tidigare (se tidigare inlägg) och nya mäklares rekommendationer är i absolut närtid om dom inte redan är släppta.

Bolaget själv är också på intensiv "road show" med denna senaste version av presentationen som ännu inte ligger på hemsidan: http://www.filedropper.com/avionpresentationseptember

tisdag 1 september 2009

Fortsatt deflation, övergång i inflation eller kanske.. perfekta världen...

Jag är medveten om att många tycker det är ett tråkigt ämne... men eftersom man med all sannolikhet skulle kunna skriva: Fortsatt bra börs eller återupptaget börsras... så är det rätt viktigt att åtminstone fundera över frågan om vi kommer ha en deflationistisk eller inflationistisk miljö framöver. Jag försöker nedan på ett enkelt sätt förklara de två starka åsikterna och addera min slutsats efter mycket lyssnande/läsande. Trist eller inte, vad som händer framöver riskerar få rätt drastiska konsekvenser för oss alla.

Skulle jag sammanfatta deflationisternas syn så är den att det är:

1. "Världen upplever brist på kontanter för att betala av lån och att kontanter därför stiger i värde relativt annat" Dvs att andra tillgångar än kontanter faller i pris.
2a. "När vi är i en kreditdriven ekonomi (folk har stora lån) och ekonomin viker så kan FED m.fl göra pengar hur billigt som helst att låna, folk kommer ändå inte vilja låna och bankerna kommer inte vilja låna ut, dvs totala breda penningmängden inklusive kredit krymper snabbt genom viljan att återbetala lån och FED kan inte göra något åt det". "Man kan bara leda en åsna till vattenkällan, men inte tvinga den dricka"
2b. "Zimbabwe och Argentina är ointressanta jämförelser då dessa inte är kreditdrivna ekonomier i samma utsträckning samt inte ledande ekonomier i världen"
3. "Penningtryckandet kan omöjligt matcha de fallande tillgångspriserna (spiral nedåt) som orsakas av den depressiva ekonomin."
4. Den del av penningmängden det är mest brist på är M1 dvs i princip kontanter för hushållen att betala av sina lån med, inte billiga lån som skapas av FED.









Min egen kommentar är att efter att ha lyssnat på ledande deflationister som Hoye, Prechter och McHughes så kan jag bara konstatera dom förvisso haft väldigt mycket rätt (och med stor sannolikhet kommer ha fortsatt rätt kanske 6-12 månader framöver) men att det rimligen finns en mycket svag komponent i deras resonemang att FED "inte kan skapa nya krediter/utlåning och därför är maktlös i deflationen".

Min slutsats är FED alltid kan bryta deflation om man verkligen vill och att deflationisterna räknar med att FED inte kommer vilja det "tillräckligt mycket" då sidoeffekterna är så beska, metoden för FED är enligt mig och andra:

FED kan visst på enkelt skapa nya krediter, socialistiska krediter, och har redan börjat. Det finns en part som inte har någon ovilja i världen att låna på sig mer pengar och det är regeringarna/statens budget. USA har redan idag häpnadsväckande 13-14% av BNP i budgetunderskott enligt dess egna (och ganska ifrågasatta) siffror. Idag finansieras detta huvudsakligen genom upplåning från hushåll, banker och utländska stater genom att staten säljer obligationer.

Men redan idag finansieras en liten del i USA och England m.fl länder genom att dess centralbanker helt enkelt skapar nya dollar/pund och köper dessa obligationer. USA´s budgetunderskott är idag i storleksordningen 2000 miljarder usd/år och jag tror inte någon på fullt allvar tror att det finns någon begränsning i hur mycket staten kommer spendera om världsekonomin ser fortsatt fallande BNP och tillgångspriser. Speciellt inte om deflationisterna har rätt i att det mest eftersökta som finns då kommer vara amerikanska obligationer och amerikanska kontanter, dvs att speciellt USA utan straff kommer kunna finansiera sig genom att Centralbanken/FED köper upp hela årets budgetunderskott, och varför begränsa sig till årets budgetunderskott, varför inte köpa upp förra årets också om dollarn ändå är stark. Pengarna kan exempelvis användas till ökade barnbidrag och annat populärt som direkt ökar M1.










Jag kallar detta för socialisering därför att det vi ser är att den privata ekonomin krymper drastiskt genom värdeminskning och konkurser i kampen mellan staten och deflationen samtidigt som statens andel av BNP snabbt ökar.

Vi kan och kommer alltså troligen se fortsatt smärtsamma prisnedgångar i tillgångar i en andra våg ner men långt innan den 30% arbetslösheten satt in så kommer staten att bli en gigant i form av svällande budget och mängder av efterföljare till statliga AIG och General Motors på bekostnad av det privata ägandet och en fungerande kapitalistisk ekonomi...

En ytterligare poäng med resonemanget är alltså att vi bör hoppas att både deflationister och inflationister har fel. Båda alternativen är direkt hemska och det vore mycket bättre om världsekonomin redan idag har tillräckligt med kraft för att kunna resa sig utan fler statliga stimulanspaket. Man kan ju hoppas på det men det är nog bäst att förbereda sig på motsatsen. Mitt personliga sätt att förbereda mig var redan för något år sedan att jobba ner/bort mina lån och det är också vad jag rekommenderar vänner att göra. Orsaken är att det kan komma att dröja många smärtsamma månader innan FED helt och fullt väljer "att tackla deflationen". Först måste man bli övertygade av mer smärta. Vår smärta.

Fotnot: Jag använder ovanorden inflation/deflation som väldigt breda begrepp utan att ge mig in på vidare förklaringar, det skulle annars innebära att inlägget blev dubbelt så långt och mer svårläst.